Miserabelt

Mitt liv är långt från miserabelt. Det är faktiskt ganska bra. Mycket bra skulle jag kunna tänka mig att sträcka mig till. Men det finns ju alltid saker som skull kunna vara annorlunda eller bättre. Det ämne som skulle kunna vara - eller faktiskt är - minst politiskt politiskt korrekta är mina barn. Nu kan det ju finnas människor som uppfattar det jag kommer att skriva fel - eller i alla fall uppfattar det på ett annat sätt än vad jag gör - så jag kan finna det på sin plats att göra en sak klar trots att det egentligen är överflödigt; jag älskar min avkomma. Man måste ta ett steg tillbaka ibland och tänka ett par varv extra.

Min grundläggande tanke med dennna blogg är att jag ska kunna ventilera mina tankar beträffande mina barn, relationer, arbete och alla annat som jag finner intressant. Jag har barn, är mitt i karriären -- eller i alla fall i början, bor långt från mina nära och kära och vet inte riktigt vad jag vill med mitt liv. Men visa mig den som faktiskt vet det... Jag bor i en ganska stor stad med nära till havet. Jag har inga problem med att få uppmärksamhet från det motsatta könet, men vet egentligen inte om jag vill ha det. Med detta inte sagt att jag vill ha uppmärksamhet från samma kön. Är relativt högutbildad och har ett stort antal människor omkring mig som ibland inte verkar ha någon annan uppgift än att förgylla min vardag.

Jag väljer att vara anonym. Inte för att jag inte står för det jag tycker och vem jag är, utan för att det är lättare att blotta sig själv utan ansikte.