Relationsteorin
Jag vill inte ha en relation. Eller jag vill inte ha ett förhållande. Jag vill inte ha någon som ska ha åsikter om vem jag är och vem jag träffar, vad jag gör och hur jag gör det. Ett förhållande är inget annat än en kompromiss och jag är inte villig att kompromissa om mig själv och mitt liv. Visst skulle jag kunna uppskatta valda delar i ett förhållande, som att vakna upp bredvid någon på söndagsmorgonen och bara känna värmen från en underbar människa. Fast på söndagar är man väl oftast bakfull och vill helst av allt bara dra täcket över huvudet och somna om. Men på lördagsmorgnar kanske det vore mysigt att ha någon på andra sidan sängen. Om man får frukost på sängen. Nej, jag är nog inte skapt för att leva i en relation. Jag har i alla fall inte utvecklats till den perfekta partnern. Det visar resultatet av båda mina samboförhållanden tydligt.
Men visst är det så att den mentala intimiteten som man bara får med en erotisk partner saknas mig ibland. Och visst saknar jag även sexet. Jag älskar sex men jag har det aldrig. Och därigenom hade det helt klart underlättat med ett förhållande.
Tänk vad suveränt det hade varit om man kunde välja delar ur ett förhållande som man väljer lösgodis. "Jag vill ha en halv skopa intelligens, och en halv skopa ärligthet och tre bitar muskler -- sju bitar respekt blir nog också bra. Lite humor där ja, och jäkligt mycket frihet. Hm, jag är nog lite sugen på lite sarkasm till den där humorn med... Och tre skopor erotik, två skopor hårt & djupt och en mängd annat snusk!"
Om man ska sammanfatta det kort kan man nog säga att jag både vill äta kakan och ha den. Men om jag inte får det så tror jag nog att jag hellre avstår helt. Men visst finns det vissa personer som är otroligt speciella och som ruckar på hela ens existens och allt man tror på.
I alla fall en. Jävla jävel.
