Barnlöshet
Egentligen går det inte att tänka i om-scenarier, men ibland funderar jag på hur det skulle vara om jag inte hade barn. Det första som slår mig då är att jag nog aldrig hade skaffat barn överhuvudtaget. Jag fick barn ung - jag var dryga 20 år när min största föddes. Som ung är man så fantastiskt naiv och full av tillförsikt inför framtiden. Det vill säga korkad.
Livet går i och för sig ut på att lära sig saker, skaffa livserfarenhet. Det trista är ju bara att när du nästan är fullärd så dör du eller blir senil. Tänk att få leva ett liv där man har all erfarenhet från början. Fast det kanske skulle vara lite trist. Men om jag hade vetat då det jag vet idag hade jag insett att jag nog är lite för självisk för att ha barn. Jag vill själv komma i första rummet. Och det gör man ju inte riktigt när man har barn. Det är så mycket jag har missat. Min ungdom till exempel. Det är så mycket jag hade velat göra men jag får helt enkelt resa och allt annat som jag föredrar att göra själv när barnen flyttar hemifrån. Vilket förhoppningsvis sker tidigt.
Visst har jag själv valt att ha barn. Det andra alternativet var abort, men när man är korkad tar man ju inte alltid de mest rationella besluten. Ja, min äldsta var en olycka. (Och ja, mina barn är helsyskon.) Jag ska inte säga att mitt liv hade varit lika bra, det hade lika gärna kunna varit sämre om jag inte fått barn, men det hade helt klart varit annorlunda. Fast jag hade nog levt ett liv som mer passar min personlighet. Och hade utfallet blivit determinering av graviditeten hade jag inte saknat dem, man kan inte sakna något som man aldrig haft. Men jag saknar stundtals ett liv utan barn.
Livet går i och för sig ut på att lära sig saker, skaffa livserfarenhet. Det trista är ju bara att när du nästan är fullärd så dör du eller blir senil. Tänk att få leva ett liv där man har all erfarenhet från början. Fast det kanske skulle vara lite trist. Men om jag hade vetat då det jag vet idag hade jag insett att jag nog är lite för självisk för att ha barn. Jag vill själv komma i första rummet. Och det gör man ju inte riktigt när man har barn. Det är så mycket jag har missat. Min ungdom till exempel. Det är så mycket jag hade velat göra men jag får helt enkelt resa och allt annat som jag föredrar att göra själv när barnen flyttar hemifrån. Vilket förhoppningsvis sker tidigt.
Visst har jag själv valt att ha barn. Det andra alternativet var abort, men när man är korkad tar man ju inte alltid de mest rationella besluten. Ja, min äldsta var en olycka. (Och ja, mina barn är helsyskon.) Jag ska inte säga att mitt liv hade varit lika bra, det hade lika gärna kunna varit sämre om jag inte fått barn, men det hade helt klart varit annorlunda. Fast jag hade nog levt ett liv som mer passar min personlighet. Och hade utfallet blivit determinering av graviditeten hade jag inte saknat dem, man kan inte sakna något som man aldrig haft. Men jag saknar stundtals ett liv utan barn.
Gissel
Mitt vanliga gissel är läggningen -- idag som alla andra dagar. Jag tycker inte om den. Den är för mig slöseri med tid. Curlingmamman eller plyschpappan skulle säkert kalla den för kvalitétstid med barnen. Den upptar tid som jag kan göra annat på. Till exempel som att diska. Hatar det, men jag har tyvärr ingen passopp i köket. Eller annorstädes heller. Ännu mer tyvärr. Ibland leder dock min tidsivran till att jag biter mig själv i svansen. De små glina somnar aldrig. Jag anser dock att när man är i skolåldern så bör man kunna vara kapabel till att ligga och titta i en bok själv en stund innan man somnar. Självständighet är ett av mina ledord.
