Språkvård
Det är i sådana lägen som jag börjar fundera på hur det egentligen står till med den svenska skolan. Existerar den?
Skönhet
Men visst är smaken otroligt subjektiv. Det handlar ju om reflektioner och personliga preferenser. Jag kan dock bara konstatera att enligt mig måste de vackra vara utrotningshotade.
Saknad
Jag saknar idag så att det står härliga till. Saknar så att det gör ont, så att det skär i mig, så att jag funderar på att gå och köpa cigaretter. Jag saknar närhet och ömhet. Den där intimiteten man bara kan få med någon som förstår en totalt. Som ibland förstår och kan läsa en lite för bra. De personerna är sällsamt förekommande. Jag tror faktiskt bara att jag träffat en sådan i mitt liv. Och den har jag sumpat vilket gör vanvettigt ont. Det värsta är att jag inte har förlorat personen ifråga totalt, den är kvar i mitt liv som en av mina närmaste. När jag är nere är det inte svårt att välja person att ringa. Det finns så många kloka svar och betraktelser där. De samtalen fyller mig ofta med en ro som jag ibland finner övernaturlig. Jag vet att vi har viktiga och stora platser i varandras liv, men min plats är inte så stor och viktig som jag skulle vilja att den var. Jag vill ha allt. Utom en regelrätt relation kanske. Men jag vill ha både den mentala intimiteten och det brutala råknullet precis som fick förut. Nu får jag tyvärr bara det förstnämnda. Varför? För att jag började tycka om för mycket och var för ärlig.
Vem fan sa att ärlighet varar längst? Det är en lögn.
Byteshandel
Det som göms i snö
Men min febrila jakt efter delarna var resultatlös, i alla fall beträffande dessa. Däremot hittade jag mina handfängsel som sedan länge varit försvunna. En mycket glädjande tilldragelse. Men nu måste jag bara hitta någon att använda dem på -- eller någon som vill använda dem på mig.
Jag hade haft mer nytta av en komplett tv-spelskonsoll.
Relationsteorin
Jag vill inte ha en relation. Eller jag vill inte ha ett förhållande. Jag vill inte ha någon som ska ha åsikter om vem jag är och vem jag träffar, vad jag gör och hur jag gör det. Ett förhållande är inget annat än en kompromiss och jag är inte villig att kompromissa om mig själv och mitt liv. Visst skulle jag kunna uppskatta valda delar i ett förhållande, som att vakna upp bredvid någon på söndagsmorgonen och bara känna värmen från en underbar människa. Fast på söndagar är man väl oftast bakfull och vill helst av allt bara dra täcket över huvudet och somna om. Men på lördagsmorgnar kanske det vore mysigt att ha någon på andra sidan sängen. Om man får frukost på sängen. Nej, jag är nog inte skapt för att leva i en relation. Jag har i alla fall inte utvecklats till den perfekta partnern. Det visar resultatet av båda mina samboförhållanden tydligt.
Men visst är det så att den mentala intimiteten som man bara får med en erotisk partner saknas mig ibland. Och visst saknar jag även sexet. Jag älskar sex men jag har det aldrig. Och därigenom hade det helt klart underlättat med ett förhållande.
Tänk vad suveränt det hade varit om man kunde välja delar ur ett förhållande som man väljer lösgodis. "Jag vill ha en halv skopa intelligens, och en halv skopa ärligthet och tre bitar muskler -- sju bitar respekt blir nog också bra. Lite humor där ja, och jäkligt mycket frihet. Hm, jag är nog lite sugen på lite sarkasm till den där humorn med... Och tre skopor erotik, två skopor hårt & djupt och en mängd annat snusk!"
Om man ska sammanfatta det kort kan man nog säga att jag både vill äta kakan och ha den. Men om jag inte får det så tror jag nog att jag hellre avstår helt. Men visst finns det vissa personer som är otroligt speciella och som ruckar på hela ens existens och allt man tror på.
I alla fall en. Jävla jävel.
Avvänjning
Man skulle även kunna tro att jag har valt att sluta röka på grund av alla läskiga varningar på paketen som skriker ut att man kan bli infertil och steril av tobak. Som om jag bryr mig, jag vill ju inte ha fler barn. Nej, anledningen är att jag helt enkelt inte har råd att köpa cigaretter. Kan inte motivera inköp av gift när jag köper mjölken med kreditkortet. (Det var en kostsam sommar i år.) Visst har tanken slagit mig att man kanske ska ta tillfället i akt och sluta nu när man ändå ofrivilligt kommer att bli avgiftad. Men jag är inte så sugen, jag tycker ju om att röka.
Jag har slutat röka förut och inte haft några problem med det. Om jag bara bestämmer mig för något så går jag den vägen. Men nu har jag inte tagit beslutet själv. När man tänker logiskt på det och spaltar upp för och emot så vinner ju emot-sidan med hästlängder. Att lukta illa och dessutom betala en förmögenhet för det är inte så vansinnigt lockande, men jag kan verkligen inte hitta motivationen för att fimpa. Nu har jag visserligen börjat träna igen och då brukar det bli mindre intressant med cigaretter så jag får hoppas att det blir likadant den här gången.
För visst vill jag egentligen vara en rökfri rökare.
Träning är knark
Efter ett pass har mitt välbefinnande höjts till oanade höjder. Jag är pigg, energisk och sugen på allt -- främst på livet. Men här börjar nästa problem. Jag kan inte hålla träningen på en normal nivå. Allt handlar om trösklar. När jag väl kommit ut på första rundan så har jag inga som helst problem med att komma ut nästa dag och dagen efter det. Jag tränar gärna två gånger om dagen om jag kan. Men om jag tar en vilodag - gud förbjude - så har jag riktigt svårt att komma tillbaka in i träningen igen. Jag gör liksom det jag gjorde igår. Detta är inte något ultimat, det är jag på det klara med, men vad ska jag göra? Det måste väl ända vara bättre att träna varje dag än aldrig.
Hellre smal och lycklig än fet och deprimerad.
Avyngling och ekonomi
Engelska dokumentärer är väl för härliga. Dagens handlade om brittiska mångbarnsfamiljer, tio barn eller flera. Alla är inte som jag, det är jag väl medveten om, men jag kan verkligen inte förstå hur man kan viga sitt liv till att bara ta hand om barn. Det kan jag behandla i timmar och kommer troligen göra det någon gång också men det blir inte idag.
Nej, dagens tankeställare kom från en sexbarnsmor vars make hade sju barn sedan tidigare -- eller om det var tvärtom, sak samma. En stor familj med tretton barn var det i alla fall. Ingen av föräldrarna hade något arbete och de levde enbart på bidrag. Och människan vräker ur sig att hon inte anser att hon utnyttjar systemet. Huh? Hur tänkte hon då? Är det inte A och O när man skaffar barn att man faktiskt kan försörja det? Och om man märker att man inte har ett jobb när man får första barnet - det kan ju komma som en överraskning - väntar man då inte med att skaffa sig nästa unge tills man har ett jobb? Jag är övertygad om att varenda arbetsför människa som vill ha ett jobb kan skaffa sig ett. Det handlar om motivation och att man inte kan vara kräsen.
Beggars can't be choosers.
Barnlöshet
Livet går i och för sig ut på att lära sig saker, skaffa livserfarenhet. Det trista är ju bara att när du nästan är fullärd så dör du eller blir senil. Tänk att få leva ett liv där man har all erfarenhet från början. Fast det kanske skulle vara lite trist. Men om jag hade vetat då det jag vet idag hade jag insett att jag nog är lite för självisk för att ha barn. Jag vill själv komma i första rummet. Och det gör man ju inte riktigt när man har barn. Det är så mycket jag har missat. Min ungdom till exempel. Det är så mycket jag hade velat göra men jag får helt enkelt resa och allt annat som jag föredrar att göra själv när barnen flyttar hemifrån. Vilket förhoppningsvis sker tidigt.
Visst har jag själv valt att ha barn. Det andra alternativet var abort, men när man är korkad tar man ju inte alltid de mest rationella besluten. Ja, min äldsta var en olycka. (Och ja, mina barn är helsyskon.) Jag ska inte säga att mitt liv hade varit lika bra, det hade lika gärna kunna varit sämre om jag inte fått barn, men det hade helt klart varit annorlunda. Fast jag hade nog levt ett liv som mer passar min personlighet. Och hade utfallet blivit determinering av graviditeten hade jag inte saknat dem, man kan inte sakna något som man aldrig haft. Men jag saknar stundtals ett liv utan barn.
Gissel
Mitt vanliga gissel är läggningen -- idag som alla andra dagar. Jag tycker inte om den. Den är för mig slöseri med tid. Curlingmamman eller plyschpappan skulle säkert kalla den för kvalitétstid med barnen. Den upptar tid som jag kan göra annat på. Till exempel som att diska. Hatar det, men jag har tyvärr ingen passopp i köket. Eller annorstädes heller. Ännu mer tyvärr. Ibland leder dock min tidsivran till att jag biter mig själv i svansen. De små glina somnar aldrig. Jag anser dock att när man är i skolåldern så bör man kunna vara kapabel till att ligga och titta i en bok själv en stund innan man somnar. Självständighet är ett av mina ledord.
Mitt namn till trots
Min grundläggande tanke med dennna blogg är att jag ska kunna ventilera mina tankar beträffande mina barn, relationer, arbete och alla annat som jag finner intressant. Jag har barn, är mitt i karriären -- eller i alla fall i början, bor långt från mina nära och kära och vet inte riktigt vad jag vill med mitt liv. Men visa mig den som faktiskt vet det... Jag bor i en ganska stor stad med nära till havet. Jag har inga problem med att få uppmärksamhet från det motsatta könet, men vet egentligen inte om jag vill ha det. Med detta inte sagt att jag vill ha uppmärksamhet från samma kön. Är relativt högutbildad och har ett stort antal människor omkring mig som ibland inte verkar ha någon annan uppgift än att förgylla min vardag.
Jag väljer att vara anonym. Inte för att jag inte står för det jag tycker och vem jag är, utan för att det är lättare att blotta sig själv utan ansikte.
